Viggo klättrar upp i soffan
Jag rapporterade häromdagen att den lille mannen har börjat gå uppför vår trappa i huset. Han har även hunnit falla handlöst bakåt från 3e trappsteget och fick vid tillfället också en tillhörande bula och gråtande snyft från mamma. Ja, det är inte lätt att vara liten. Det kan tilläggas att pappa, alltså jag, även slog huvudet i både det ena och andra när jag var liten. Jag slog visst i huvudet i så många saker att mitt beteende stundtals föranledde oro och misstankar om viss underutveckling av de mer vitala delarna ovanför axelhöjd…
Nu var det dock något annat som skulle bokföras för dagen, nämligen det faktum att vår lille man tagit sig upp i soffan alldeles på egen hand. Visserligen ett strålande tecken på utveckling, men samtidigt ger det all anledning till ytterligare oro då det första han gjorde var att ställa sig upp och tokskratta samtidigt som han hoppade upp och ner… Ännu märkligare och farligare blir det om man betänker att varken Mia eller jag sett honom hoppa nämnvärt tidigare.
Vårt hus är uppenabrligen fullt av orosmoment just nu.
