Kamphundar på väg att sluka Nåni

I kväll hände något riktigt otäckt. Vi hade varit hemma hos faster Karin och ätit McDonalds som vi själva tagit med oss. På väg ut och ner mot bilen fick vi syn på ett par som parkerat precis framför oss. De höll just på att lasta ur sina tre enorma kamphundar. Hundarna såg verkligen inte trevliga ut även om de säkert var det. Nu till det hemska. Just som vi gick runt vår egen bil och just som jag skulle öppna dörren för Leonie rusade hon fram mot en av hundarna uppspelt av att eventuellt klappa den. Det som sedan hände skedde med ljusets hastighet. Den ena av hundarna kom rakt mot Leonie ganska snabbt. Jag försökte rycka tag i Leonies kapuschong samtidigt som jag skrek åt hundägaren att dra åt sig hundarna. Det enorma besten tog ett skutt och hoppade rätt upp mot ansiktet på Leonie. Jag kände hur artärkärlen pumpades fulla av syre och rent adrenalin, redo för att gå till kamp mot de enorma bjässarna, med livet som insats. I samma stund som jag tog sats mot ”besten från helvetet” hörde jag Leonie skrika i ren och skär panik. Min kropp gjorde sig redo att för sitt enda mål, att bryta nacken av hunden. Samtidigt sa förståndet mig att det nog inte var så illa som jag först trodde. I någon form av självbhärskat ögonblick drog jag undan Leonie och bort från hundarna. Hon blödde. Och hon blödde ganska kraftigt.

Mia var fortfarande i panik, chock, upplösningstillstånd och fullständigt hysterisk. Hundägarna var nervösa och trodde nog de skulle dra sina sista andetag ganska snart. Läget höll på att urarta fullständigt. Jag trodde Mia skulle hoppa på dem och låta dem smaka på allt som hennes knytnävar skulle förmå att producera.

Men så blev det inte. Efter ganska mycket jidder och jadder lyckades jag få Mia att inse att det nog inte alls var så farligt som vi alla först trodde. Mia stod på andra sidan bilen och såg i princip inte hur det hela hade gått till. Jag var dock ganska säker på att ”besten från helvetet”  inte alls hade bitit vår lilla Nåni, utan att det nog var så att de krockade ganska hårt. Och som vi alla vet kan spruckna läppar blöda ganska kraftigt.

Efter att vi alla gått in till faster Karin igen och tvättat av sår och mun kunde vi konstatera att det inte var någon fara skedd. Några läxor lärde vi oss däremot säkert. Håll rätt på ungarna när främmande hundar är i närheten. I mitt fall borde jag hållt i Leonie hela tiden och inte alls litat på att hon skulle hoppa in i bilen.

~ av Aktievinst på 9 februari, 2013 @ 22:55.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: