Studsmatta till barnen
Efter mycket tjat gav jag vika. Lite osäker på hur farlig och mindre farlig en studsmatta verkligen är. Pratar man med ortopederna på Karolinska, vilket ju händer att jag gör, är det bland det värsta man kan köpa till sina barn. Nu har jag inte varit så noggrann och frågat om det även gäller de dyrare mattorna som har gedigna nät runtom. Det man säkert kan säga är att de i alla fall måste vara betydligt mindre farliga än de utan nät.
Till barnens stora förtjusning har i alla fall studsmattan nu anlänt. Leonie fick följa med till affären för att köpa den. Hon hade ingen aning om vad vi skulle göra. Bara att jag skulle köpa en överraskning. Det dröjde dock inte länge innan hon förstod. På bakgården till affären hade de alla möjliga tänkbara storlekar uppställda. Som av en händelse fick alla barn provhoppa så mycket de ville. Leonie ville knappt komma ner från mattorna trots att jag påminde henne om att vi faktiskt var där för att köpa med oss en egen att ställa hemma i trädgården.
Efter lite pyssel fick Mia och jag ihop studsmattan. Det var enklare än man kunde tro, för ovanlighetens skull. På ett par timmar stod den uppställd och redo för provhoppning. Själva invigningen fick barnen hjälp med. Inte bara från mamma och pappa, utan även av Sofie, Craig och Olivia som alla kom över på middag lite senare. Roligt hade vi allihop, även jag.
