Leonie och hennes ”ticks”

Det är klart att barn går igenom faser med olika slags ticks. Våra barn är inget undantag även om Viggo förmodligen är något för liten för det ännu. Leonie har dock hunnit med en hel drös av olika ticks. Till exempel var det inte länge sedan hon lät som ett rytande lejon i tid och otid. För några månader sedan kunde hon knappt titta på oss utan att harkla sig. Jag skämtade med henne och sa att det låter som om det kommer en hungrig nalle. Det tyckte hon var gulligt, och ett tag undrar jag om det inte var precis därför hon gjorde det också. I dag har hon dock börjat med att tro att hon skall sätta saker i halsen när hon äter. Var nu detta har kommit i från. Men det går väl över. Det enda man kan säga om dessa ticks är att de är gulliga till en början, jobbiga efter ett tag, och otroligt charmiga när de väl har gått över.

För det mesta är Leonie en glad tjej. Men det är lätt att se att den envishet hon besuttit sedan de allra första åren lever vidare. Det här är inte en snäll liten mesig och viljelös flicka. Nej, det vore nog mer passande att beskriva en henne som en charmig liten tiger. En gullig tiger, absolut, men ändå en tiger som kan ryta till när saker och ting inte passar. Självklart kan det från och till vara ganska jobbigt att handskas med det, men eftersom det inte är ett ”problem” är det bara kul att se att hon har lite vilja och lite ambition.

Leonie pysslar extremt mycket. Hon kan pyssla med allt från att rita och måla till att skapa figurer av gamla toa-rullar och flirt-kulor. Hon vill göra disko-mikrofoner, vampyrer och halloween-pyssel. Senast i dag pratade hon om att börja göra pynt inför julen. Halsband och armband gör hon fortfarande. För det mesta är det Mia som sitter med henne och pysslar. Då gör de saker som båda tycker är roliga. När jag sitter med brukar jag mest titta på och hjälpa Leonie. Mycket beroende på att jag inte känner kreativiteten flöda genom min skalle på samma sätt som den verkar göra för Mia och Leonie.

Leonie räknar, läser och skriver otroligt bra. Nu vet jag att jag själv kunde läsa, skriva och räkna när jag var fyra år, men det är ändå kul att se att hon hänger med. Leonie kan läsa små korta ord och hon kan även skriva dem. I bland undrar hon hur saker stavas, och då behöver man bara svara så skriver hon ner det på en gång. Jag hör själv hur jobbigt det måste vara när man skall förklara att cykel stavas med ett ”C” och inte ett ”S” osv. Men det finns väl inga genvägar. I detta fall får man dock säga att iPad:en har hjälpt till en hel del. Jag ser själv fördelarna med att små barn inte ska behöva lägga energi på att lära sig hålla en penna rätt etc.

Det finns barnprogram som heter Dora. Dora pratar för det mesta svenska, men även en hel del engelska. Leonie har genom programmet lärt sig en hel del nya ord. T.ex. kan hon numer räkna till 10 på engelska, och det är knappast min förtjänst. Jag har försökt lära Leonie plus och minus, det går bra från och till. För det mesta är addition inget problem alls. Inte heller subtraktion. Men det kräver att man förstår henne och ger henne uppgifter som man vet passar. Att till exempel blanda de båda brukar ställa till det. Så antingen adderar vi, eller subtraherar vi. För det mesta är alla former av tal som inte involverar siffror högre än tio helt okej. Man märker att hjärnan får jobba. Oftast kan hon saker och ting utantill, men vill ändå räkna på fingrarna för att vara helt säker. Små självklara saker, som om man vill addera 5 och 2, är inte helt självklara. Jag har försökt att förklara att hon ju redan vet att en hand innehåller 5 fingrar, och därför behöver hon inte räkna alla dessa igen, utan kan direkt börja på 6, men det är inte helt självklart ännu. Men vi tragglar vidare. Matte är och förblir det överlägset viktigaste skolämnet i mina ögon. Hänger man med från början blir allt så mycket lättare. Det är dessutom det ämne som jag ser som svårast att komma i kapp med i efterhand. De allra flesta lär sig trots allt att läsa och skriva, åtminstone i hjälplig form, men få kommer så långt att de kan derivera en ekvation eller förstå varför det kan vara bra att kunna det.

Allt oftare sitter Leonie framför datorn. Det händer att hon hör en internetadress nämnas på TV, t.ex. när barnen tittar på barnkanalen, som hon sedan vill gå in på via datorn. Då får jag oftast hjälpa henne komma till rätt sida. Men när hon väl är inne sitter hon och klickar sig runt bland filmklipp, pyssel och spel helt på egen hand. Viggo blir också nyfiken och brukar ta fram en stol och titta på. Han kan faktiskt sitta och titta väldigt långa stunder utan att kräva att han själv ska få vara den som knappar runt.

Snart fyller lilla tjejen 5 år och det planeras för fullt inför kommande kalaset. Då är det inte enbart önskelistan jag menar, utan vem/vilka som ska komma, när och hur kalaset skall vara, vilka tallrikar som tårtan skall serveras på etc… Mia hävdar att Leonie vill ha ett hästtema på årets kalas. Själv har jag fortfarande inte förlikat mig med tanken på att vår lilla tjej varit kapabel att själv komma till denna slutsats. Min misstanke är att det finns en bakgrundsfigur som njuter precis lika mycket av att planera in den stora dagen. I vilket fall som helst är det otroligt kärt att se Leonie så medveten om sin födelsedag och dessutom se hur hon klarar av att planera och resonera kring de olika momenten.

Ibland känns det som om barnen är små svampar. De suger åt sig av precis allt man ger dem. Är det något jag verkligen lärt mig är det att inte bekymra sig för att svänga sig med vuxna, eller svåra, ord som man tror att de kanske inte förstår. Någar veckor senare använder de orden och fraserna precis som om de vore deras egna.

Med allt ovan sagt ska jag avsluta med att berätta att Leonie blivit vår lilla språkpolis hemma. Vissa ord, ja, ni kan ju gissa vilka, får man absolut inte säga. Och råkar man (läs: jag) säga något av dem finns det genast någon som säger att det börjar lukta prutt i rummet… Jag kan hålla med till stor del. Men ett ord diskuterar vi fortfarande om det verkligen är rimligt att det ska stå med på ”prutt-ords-listan”, och det är ordet ”skit”. Jag hävdar bestämt att ”skit” kan betyda smuts och att det därför är ett ord man borde få använda.

~ av Aktievinst på 9 november, 2013 @ 19:22.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: